Söndagen den 7/9 hade jag bokrelease för min debutroman ”Troféerna”, då passade jag på att samla nära och kära, nya och gamla vänner och bekanta i Idunskolans nya lokaler. Lyfter fortfarande av glädje när jag tänker tillbaka på all den värme jag mötte från er som var med! Vi fick en fin stund tillsammans under bokpresentationen och jag vill dela med mig av några frågor och svar från dagen.

Hur kom det sig att du valde att skriva en roman om sex- och relationsmissbruk?

En del har undrat om jag är terapeut, eftersom jag valt att skriva en roman om missbruk. Nej, det är jag inte, men jag har sedan jag var barn alltid älskat att skriva och jag skriver om sådant som berör mig, vilket det här gör. Dagligen faktiskt, då vi läser i media om människor som kränker andra sexuellt för att tillfredsställa sina egna behov och allt oftare läser jag hur det går längre ner i åldrarna. Jag funderade över varför det är så vanligt i vårt samhälle och var det kommer ifrån och bestämde mig för att skriva om det.

Hur kom du i kontakt med den här mannen som berättat om sina erfarenheter som sexmissbrukare och sin väg ut ur det?

Genom en vän som presenterade min bokidé i ett tolvstegsprogram för sex- och relationsmissbrukare. Då hörde den här mannen av sig och sa att han ville dela med sig, för kanske kunde hans historia betyda något för någon annan.

Som läsare kan det vara svårt att känna empati för huvudpersonen Emil, eftersom hans handlingar känns främmande för oss. Hur känner du när du skrivit om honom?

Ja, han gör mycket dumma saker, men kanske kan vi ändå känna igen oss i känslan av att ”bara jag tar den här lotten också, den här sista chokladbiten eller cigaretten, DÅ känns det bra. På samma sätt är han övertygad om att bara han får föra in ännu EN kvinna till sin trofésamling, då kommer det att kännas bra inombords.

I den här boken drar sig huvudpersonen allt lägre ner i åldrarna, var det så för mannen du intervjuade?

Nej, för honom handlade det om sex- och relationsmissbruk med tjejer i hans egen ålder, men han har berättat att eftersom missbruket är progressivt så kan det ta sig till ytterligheter av olika slag för att uppnå de kickar man söker, bland annat att vissa söker sig till yngre. Eftersom den riskfaktorn finns ville jag ta med det i boken.

Vad är din önskan med boken?

Jag vill att den ska vara berikande och tankeväckande. Jag sitter inte på några svar men min förhoppning är att den ska hjälpa oss att se varandra utan att döma. Fler än vi tror är drabbade av olika beroenden eller är medberoende.

Hur vet man att man är klar med sin bok?

Det blir man nog aldrig! Jag hade säkert kunnat skriva ett par år till. Men i tidningen Skriva var det en författare som sa att ”när man kan sälja boken till sin granne för 200:- utan att skämmas, då börjar manuset bli klart!”